Ett boende i Paris till slut.
"Älskad vare den som sätter sig", ett citat ur filmen Sånger från andra våningen som jag haft på lite i bakgrunden senaste veckan. Efter en veckas hotellflackande har vi äntligen hittat ett ställe att sätta oss ned på och andas ut. Jag vet dock inte hur temporärt det är riktigt, även om vi har kontrakt året ut.
Det som gör att det är lite ovisst fortfarande är pga att jag drog en vit lögn, eller snarare undanhöll en del av sanningen när jag var på visningen. Detta efter att ha blivit både "bortdiskriminerad" pga att jag är "ensam man med två söner" samt att det är väldigt mycket lurendrejare på bostadsmarknaden här. Så istället för att ta med mig mina rara söner till visningen så drog jag med ett stycke 180cm blond italiensk fotomodell. Och hävdade att jag skulle bo där själv.
Jag fick lägenheten men fick sedan lite dåligt samvete då uthyraren var så vänlig och ärlig. Och tyckte väl även att det kändes lite obekvämt att behöva leva i någon slags oro att man skulle bli påkommen. Så när jag kommit hem från kontraktskrivandet knåpade jag ihop ett långt mail som förklarade situationen och bad om ursäkt. Hans reaktion var något i stil med "jag förstår. men det ordnar sig.". Sedan kom han dock med en del förslag om andra boenden, så just nu vet jag inte riktigt hur han vill ha det. Imorgon vet jag nog mer. Men jag hoppas på att vi kan stanna här.
Det som han drog upp var dels det självklara, att det är lite mer kostnad av el, vatten och sånt om man är tre. Och självklart kommer jag erbjuda liten höjning av hyran. Han förklarade även de franska lagarna om ifall det skulle vara så att jag t.ex. "var på rymmen med mina söner" och han huserar oss här, så kan han råka i klistret. Jag hade aldrig riktigt tänkt i de banorna, men nog kan det hända att vissa anar att jag är en sådan som tagit mina söner och dragit från deras mor och sverige.
Men jag tror att det ordnar sig hur som helst. Det är ett bra ställe. Jag berättar mer om det i ett annat inlägg.
Första veckan hyrde vi ett ställe precis vid skolan. Det var ganska bra, men vi kunde inte stanna längre. Såhär såg det ut när jag vaknade upp om morgnarna.
Det som gör att det är lite ovisst fortfarande är pga att jag drog en vit lögn, eller snarare undanhöll en del av sanningen när jag var på visningen. Detta efter att ha blivit både "bortdiskriminerad" pga att jag är "ensam man med två söner" samt att det är väldigt mycket lurendrejare på bostadsmarknaden här. Så istället för att ta med mig mina rara söner till visningen så drog jag med ett stycke 180cm blond italiensk fotomodell. Och hävdade att jag skulle bo där själv.
Jag fick lägenheten men fick sedan lite dåligt samvete då uthyraren var så vänlig och ärlig. Och tyckte väl även att det kändes lite obekvämt att behöva leva i någon slags oro att man skulle bli påkommen. Så när jag kommit hem från kontraktskrivandet knåpade jag ihop ett långt mail som förklarade situationen och bad om ursäkt. Hans reaktion var något i stil med "jag förstår. men det ordnar sig.". Sedan kom han dock med en del förslag om andra boenden, så just nu vet jag inte riktigt hur han vill ha det. Imorgon vet jag nog mer. Men jag hoppas på att vi kan stanna här.
Det som han drog upp var dels det självklara, att det är lite mer kostnad av el, vatten och sånt om man är tre. Och självklart kommer jag erbjuda liten höjning av hyran. Han förklarade även de franska lagarna om ifall det skulle vara så att jag t.ex. "var på rymmen med mina söner" och han huserar oss här, så kan han råka i klistret. Jag hade aldrig riktigt tänkt i de banorna, men nog kan det hända att vissa anar att jag är en sådan som tagit mina söner och dragit från deras mor och sverige.
Men jag tror att det ordnar sig hur som helst. Det är ett bra ställe. Jag berättar mer om det i ett annat inlägg.
Första veckan hyrde vi ett ställe precis vid skolan. Det var ganska bra, men vi kunde inte stanna längre. Såhär såg det ut när jag vaknade upp om morgnarna.
Kommentarer
Postat av: Malin
Shit, R är så lik dig!
Trackback
